Propert

...eller jo, framtidsfunderingar kommer jag att ha. Men just nu några månader framåt ska jag faktiskt, rent ut sagt, skita i att tänka så mycket på framtiden. Framtidsångest hit och framtidsångest dit. Nu ska jag försöka slappna av lite och inte ha så höga förväntningar och krav på mej själv.

Idag ringde de från jobbet jag blev erbjuden, och visst ville de ha mej, som jag förutspått. Men jag tackade artigt nej eftersom min magkänsla säger så. Jag sa att jag kände mej tveksam inför jobbet, och att det inte var rätt tidpunkt i mitt liv för ett sådant jobb, även fast det är bättre än det jag har nu. Hade jag varit äldre hade jag nog tackat ja till det, men jag känner att jag vill vidareutbilda mej till något som jag verkligen vill bli, och då är det ingen idé att hoppa på ytterligare ett jobb och skjuta fram mina studier ännu mer.

Men som sagt, jag har aldrig nånsin kännt mej säkrare på min magkänsla än nu, så jag tackade nej. Och allt känns bara så befriande. Just nu i allafall.